ska du hälsa på honom
ber han dig åka via en butik
man får lite vibbar
av "att koka soppa på en spik"

ett ymnigt fiskbord
ordnar han enkelt gratis
om du bara har med dig resten
så bjuder han på sallad och potatis

när ni har ätit
blir det troligen rester
dem stoppar han snabbt undan
så han kan bjuda nya gäster

en del av oss är snåla
men han slår nog rekordet
du får nästan vara nöjd
om en slät kopp kaffe kommer på bordet

till och med toapapper
ombeds du att ta med
ja - "och hinner du på vägen ta en sväng
och hämta lite prylar från Ullared?"

"du kan väl betala grejerna,
så reder vi upp det sen?"
det har du hört så många gånger
och hans "sen" kommer ju aldrig,
det är den dystra sanningen

ändå kan du inte hata honom
där han går genom livet i sina trasiga skor
och försöker hanka sig fram som konstnär -
han är ju din egna bror...