Se åter i färger. Kom ut, bländas och se att cellens nu bländskuggade blå sol inte var hela ljuset. Sträck ryggen vid tanken att du vågade älska öppet. Förjaga fantombilderna din brist och längtan skapat dig, som gör dig matt och sätter dig i tidsnöd inför allt annat, distraherar likt en tung drog. Jag vet att du fortfarande älskar. Din kärlek har en solsida: vacker, kravlös, givande. Oklanderlig. Men skuggsidan, det tunga maskineriet, tär allt för mycket och opererar förgäves. Reducera det till minimum. Hälsa din älskare farväl ty hen finns inte längre. Hälsa din vän, här i verkligheten.