När jag väl låg där
Kunde jag inte tro mig själv
Eller stunden i tiden

Väntat så länge på att detta skulle ske
Men nu när det väl hände
Vet jag inte vad jag längre skall tro

Det jag kände förut
Känns inte detsamma
Inte på samma vis som där och då
Nu är allt i ett töcken
Och allt har förändrats med tiden

Tror att mitt ”vi” försvann någonstans längs med vägen
Kanske en uns av mig fortfarande försöker att få dig
En annan del, lättnad över att jag nu kanske inte vill ha dig mera...
Jag vet inte vad jag känner
Och för stunden är det okej med mig