det överger, det flyr inte
lägger sin sorti över brända själar,
rädda själar,
en våt filt över lycka och utsikter
men också en behaglig kortsiktighet
som påtvingas då framtiden präglas
av en konstant svärta

yrkar på att förstå ynklighetens givna tröst
när ögon tittar förstående och ger förlåtelse
för att någon annan har det bättre

för det kommer alltid finnas kvar
som en kontrast till ljuset
en balans i en värld där gråheten regerar
och släpper fram sina ljusstrålar i tillräckliga
portioner att det går att uthärda

låter decembernatten leva
för att veta att rundgången
alltid är densamma

för när jag väl kliver ut för att andas
är när värmen längre inte bara finns inuti