Det fyller allt som inte kan nämnas
och bryter det lilla ljus som ändrar just allt

vi sitter på de små piedestaler och lutar
oss mot förändringens ohållbara barriär

för det är så enkelt att förstå
men så svårt att acceptera
att fulländningen aldrig kommer

men den känns i varje ven
den märks i varje andetag
att förhoppningen att det faktiskt finns
är meningen med varje steg vi tar

vi är en del av det oförklarliga
som skyller sina misstag på sin omgivning
och det är på ett sätt som gör oss så uppenbara
att vi blir tydliga i vår otydlighet

att jag inte kunde stå just den dagen du önskade
gjorde mig mer mänsklig än allt annat levande.