världen, syret, blommorna ska upphöra i sin existens
för det finns längre ingen mening,
universum ska avbryta sin utvidgning,
stjärnorna ska släcka sina ljus,
vattnets vackra prisma blänka en sista gång

för det finns ingen mening
inget syre som kan skapa liv
inte heller ett ljus som kan frånta mörkret dess makt

låter ensamheten fylla min lungor
där kärlekens avsaknad blir en trivial befrielse
medan frustrationen låter själen självdö

inte ens bruset kan uppröra,
då grunden aldrig kan förklara
hur saknaden flyttar sina självtänkande celler
bort mot det svarta hål som stirrar utan nåd

så låt skeppet sjunka,
få mina händer att släppa taget
och förstå det självklara
medan mitt sinne låter regnet falla

så låt flaskan skura bort alla fläckar
medan skulden att existera
skrubbar bort allt det vackra

det är bara du som får mig att finnas

så släck alla ljus,
låt hjärtan få sin vila
för nu lämnar jag

och den stigen
ska jag aldrig vandra igen