Snart
är denna del av tiden
genomsökt

Det var inte mig
jag kom för att träffa

Det mullrar avlägset
i jordkroppen

Något framstod glimtvis
i en vävnad av rymd;

en ilande ljuspunkt
i blodbanemönstret,
varken önskad eller oönskad,
långsamt medvetnad och självmedvetnad
i en hjälplöst vinande fokal;

någots övergång i någon;

en likgiltig oönskan
materialiserad
i ett oförytterligt krav
på själv och jag och liv

konkretiserat i ett här och ett nu,
påkallat av världarnas enade växtkraft,
extraherat all existens till förfång;

denna kropp ett utbrott
av liv och förfäran
i ett passivt förhandenvarande,
slutande sig
om sitt semantiska benämnande
som presenningen
runt den boreala vedstapeln;

ett namn, en dag,
ett språng ut i det oförutsedda
som andas i min mun

Det var inte mig
jag kom för att träffa


Någon stänger en garageport,
går med självklara steg
genom en epok;

en rygg, en glömska

för länge sedan eroderad,
vittrad,
bortsopad i skelettets latinska namn,
svunnen i barrskogars vindfören,
arkeologiserad i kalla kulturlager;

gömd i alla minnens glömska


Stjärnor och synapser gnisslar
som skator och vinschar,
extraherade ur fysikaliska lagar

Jag håller intet för troligt

Intet håller mig för trolig

med det var inte mig
jag kom för att träffa


Flöden av tid
hänger som slaka tältlinor
omkring kroppen

Tankar tränger sig genom trånga korridorer

Dimensioner skiktar sig
i flagande flak
ur åsynerna

Jag samlar ett stort fång
svarta sekunder,
gräver mig fast
i dödisen

Skåra för skåra
skär jag skavfötters
i skaren

Gravitationen väger tung
i grustagen

Spegelbilderna bländar

Det var inte mig
jag kom för att träffa