Snart
är denna del av tiden
genomsökt
Det var inte mig
jag kom för att träffa
Det mullrar avlägset
i jordkroppen
Något framstod glimtvis
i en vävnad av rymd;
en ilande ljuspunkt
i blodbanemönstret,
varken önskad eller oönskad,
långsamt medvetnad och självmedvetnad
i en hjälplöst vinande fokal;
någots övergång i någon;
en likgiltig oönskan
materialiserad
i ett oförytterligt krav
på själv och jag och liv
konkretiserat i ett här och ett nu,
påkallat av världarnas enade växtkraft,
extraherat all existens till förfång;
denna kropp ett utbrott
av liv och förfäran
i ett passivt förhandenvarande,
slutande sig
om sitt semantiska benämnande
som presenningen
runt den boreala vedstapeln;
ett namn, en dag,
ett språng ut i det oförutsedda
som andas i min mun
Det var inte mig
jag kom för att träffa
Någon stänger en garageport,
går med självklara steg
genom en epok;
en rygg, en glömska
för länge sedan eroderad,
vittrad,
bortsopad i skelettets latinska namn,
svunnen i barrskogars vindfören,
arkeologiserad i kalla kulturlager;
gömd i alla minnens glömska
Stjärnor och synapser gnisslar
som skator och vinschar,
extraherade ur fysikaliska lagar
Jag håller intet för troligt
Intet håller mig för trolig
med det var inte mig
jag kom för att träffa
Flöden av tid
hänger som slaka tältlinor
omkring kroppen
Tankar tränger sig genom trånga korridorer
Dimensioner skiktar sig
i flagande flak
ur åsynerna
Jag samlar ett stort fång
svarta sekunder,
gräver mig fast
i dödisen
Skåra för skåra
skär jag skavfötters
i skaren
Gravitationen väger tung
i grustagen
Spegelbilderna bländar
Det var inte mig
jag kom för att träffa