Natten
lägger ett dok av svart sammet
över mitt öppna ansikte

Beskrivande bokstavslängder
samlar sig till förklaring

Inne i ordförråden
rör sig sakframställningarna
vingligt

I ögonvrårna
blixtrar glaskroppsavlossningarna

Orden bygger ranka broar
mellan motsägelserna

Argumentens skyttel
löper fram och åter
med diskussionstråden

Kroppar
stapplar sig till mötes
långt ut i ytterligheterna;
ropar sina repliker;
hungrar och törstar
efter rättfärdighet

Blyertspennans rörelser
över papperet
lämnar dunkla budskap
i skriftvågornas svall,
i nuets skvalpande efterbörd

Ljudet av blyertsspetsen
mot sidan
fyller en sovandes dröm
med renrajder och fornlämningar

Verkligheten
villar bort sig
i skåpmaten

Ödetorpen
får nationalromantiska hembesök
ute i bortvändheten

Fönstren
står stängda
om gamla fattigdecennier

Frånvaron ryster på sig
i sömnen

Små försök görs

Kattungor
sveper över pälsar

Fjärilsvingar
fladdrar genom korta liv

Tunna åldringsfingrar
tecknar blåfrusna meddelanden
ur livets slutskede

Värktabletterna
sjunger
nere i burkbottnarna

Med rätt resonans
kan en katt
som kliar sig bakom örat
misstas
för en jordbävning

Fem kilo tvättbestyrskatt
på magen
och en kopp morgonkaffe
ger en viss respit

En medhårskisse
bjuder handflatan lena resor
över torsdagsförmiddagens
flacka tidsutdräkt

Jag väntar i rasande fart
medan orden radar upp sig
för inspektion

Svartsyn
är bara ett förmätet omdöme
om insikt

Svart i synen
målas fan på väggen

Klimatkatastrofen
ska framställas estetiskt tilltalande,
så långt ord och blyerts räcker

Något som inte går åt helvete
är knappt värt att formuleras

Fjällvärlden
drar dalgångarna till sig,
sluter sig
om sina raviner

Fångstarmarnas dödsryckningar
river ner rasslande moräner

Ur städernas uppvända ansikten
stiger ett ljud
som från humlor

Världen
flackar med blicken;
går ner sig i självömkan,
med stjärnor i håret

Allt har varit
Nu är det ingentings tur;
en evig söndagseftermiddag
i tjänstesektorn


Ritsch ratsch fili bom bom bom!