I nuets efterbörd [kattskrällets lov]
Natten
lägger ett dok av svart sammet
över mitt öppna ansikte
Beskrivande bokstavslängder
samlar sig till förklaring
Inne i ordförråden
rör sig sakframställningarna
vingligt
I ögonvrårna
blixtrar glaskroppsavlossningarna
Orden bygger ranka broar
mellan motsägelserna
Argumentens skyttel
löper fram och åter
med diskussionstråden
Kroppar
stapplar sig till mötes
långt ut i ytterligheterna;
ropar sina repliker;
hungrar och törstar
efter rättfärdighet
Blyertspennans rörelser
över papperet
lämnar dunkla budskap
i skriftvågornas svall,
i nuets skvalpande efterbörd
Ljudet av blyertsspetsen
mot sidan
fyller en sovandes dröm
med renrajder och fornlämningar
Verkligheten
villar bort sig
i skåpmaten
Ödetorpen
får nationalromantiska hembesök
ute i bortvändheten
Fönstren
står stängda
om gamla fattigdecennier
Frånvaron ryster på sig
i sömnen
Små försök görs
Kattungor
sveper över pälsar
Fjärilsvingar
fladdrar genom korta liv
Tunna åldringsfingrar
tecknar blåfrusna meddelanden
ur livets slutskede
Värktabletterna
sjunger
nere i burkbottnarna
Med rätt resonans
kan en katt
som kliar sig bakom örat
misstas
för en jordbävning
Fem kilo tvättbestyrskatt
på magen
och en kopp morgonkaffe
ger en viss respit
En medhårskisse
bjuder handflatan lena resor
över torsdagsförmiddagens
flacka tidsutdräkt
Jag väntar i rasande fart
medan orden radar upp sig
för inspektion
Svartsyn
är bara ett förmätet omdöme
om insikt
Svart i synen
målas fan på väggen
Klimatkatastrofen
ska framställas estetiskt tilltalande,
så långt ord och blyerts räcker
Något som inte går åt helvete
är knappt värt att formuleras
Fjällvärlden
drar dalgångarna till sig,
sluter sig
om sina raviner
Fångstarmarnas dödsryckningar
river ner rasslande moräner
Ur städernas uppvända ansikten
stiger ett ljud
som från humlor
Världen
flackar med blicken;
går ner sig i självömkan,
med stjärnor i håret
Allt har varit
Nu är det ingentings tur;
en evig söndagseftermiddag
i tjänstesektorn
Ritsch ratsch fili bom bom bom!