Där stormen ständigt river
Där tystas sävens sus
Var nu sitt då fördriver
Som skuggan kräver ljus

Och närmre längtas landen
Ju längre därifrån
Mest älskas barnahanden
I ögonblickets lån

Med mer jag ville äga
Blev mindre alltid kvar
Av tid som tyngre väga
Än klipporna vi bar

I hunger efter mening
Och blick av vankelmod
Beskådar med försening
Varats ebb och flod