1. I en drömlik dans mellan grön och röd,
skådar vi ett ögonblick från facklans glöd,
då löven längtar skifta sin sista klädnad,
och månen lysa likt en juvel förädlad.

2. Sånglärkor strax skall flyga i flykten bort;
från en frusen vind och sommaren kort,
över en rosaskimrande sensommarsky,
i den sena timma strax innan natten gry.

3. Hur eviga äro ej stunder av längtan?
När årstiderna passerar med vår väntan;
oberörd längtan i epokers ständiga sorti,
kanske äro längtan ombytlighetens melodi?

4. Närhelst vinden viner genom löv och gren,
skall längtan förbli hur än timmen bliva sen.
Att längta äro den mänskliga själens födslorätt,
kan nog egentligen erkännas rätt och slätt.

5. Ljuvt äro dock naturens tillstånd i sin ändlöshet,
med sitt ömsinta hjärta i dess få stunder av frihet.
Norrut skall skogen falla i dvala i väntan på vår,
medan vid andra vidder vädret varmare årstider sår.

6. Tiden passera ack så förskräckligt frimodigt förbi,
uppå en ensam blick mot stjärnhimlens poesi,
så före vinterkylans snötäckta vy inställt sig,
tillåt mina skymningstankar att vandra till dig.