Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En slags kärlek

 

Det blänker om marken. Guld i

formerna de som dansande tar mig

fram.  I vissa ögonblick syns vi. Vi

som inte nådde fram. Vi som andades 

i det fysiska lade all mening i blickarna

i händerna som smekte. I en svart hink

har jag lagt oss. Ibland gräver jag ner oss.

ibland är jag snubblande nära i tron att

döpa oss till verklig kärlek. Den vi alla 

vet tar fram det bästa i oss. Får oss att 

komma riktigt riktigt nära. 

 

Honkönet släpar dig ut till den mörka 

skogen där vargarnas ylande får ta hand 

om dina sår. Slicka dig ren från overklighet 

och de sämsta sidorna i det feminina. 

 

Den sidan som krälar, beklagar sig. Är. Den

som skriker efter svar, hopp men skyr varje 

stavelse som försöker sig på åtgärd. På svar. 

 

Du min tunnel. Hesa rop som ekar. Du mitt

barn som vid varje stort vägval gjort som du.

enbart ropat. Inte på allvar hoppat. 

 

Du som speglat mina sämsta sidor, dem jag 

trodde att jag lämnat. I din spegel sopade

jag upp dess rester. 

 

Att älska med döden för att kunna leva. 

 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 152 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-08-09 11:18



Bookmark and Share


  danne // VIP
Tuff en riktigt ärlig bild
som dina ord når in i en.
Ruskigt bra när man berörs!

Inte bara bra skrivet men stark
känsla som har åstadkommit
dessa rader av text som når läsaren
ja säkert inte bara jag som berörs.

Snyggt
/Daniel
2019-08-09

    ej medlem längre
jag var rädd för döden hela livet
tills jag blev den
2019-08-09
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP