vilsevalsens vinthundsiver

springer spränger

in i

inuti

härskande

nattens mörker

frenetiskt talar tystnaden

prövande svar efter svar

hagel över

mina frågors skavsår

småningom tar plats

en såningsman

gående sveper han handen

rörelser i tankemönster

fröna far

lägger sig tillrätta

i fältets förna

slår rot

lyfter hjärtblad emot ytan