Gryning i stjärnfall i din blick. Avdunstad kärleksglöd dina vingar bär dig hem. Tröstäter sockerkristaller. Någonstans flanerar vi som skator på gator, lömska isfläckar gömmer sig samtidigt som blommor av snö hälsar oss välkomna. Vilsen av alla intryck jag avskärmar mig från overklighetskänslor. Som rockor simmandes i själens lagun. Det vilda nattlivet, som ett hån som skrattar åt mig i spegelbilden. Kattuggla spanar in sitt byte. I detta fall en oas tårar av bergskristall. Sönderstressad livet rusar. Blunda vän av tystnad du hör min viskning som en smekning av ord. Du behöver inte göra något, bara var dig själv. Det räcker långt. Så långt som den förälskelse som på dramatisk teaterscen får leva ut utan manus och improvisation får flöda fritt. Min drottning av diamant, min prinsessa av snökvarts. Mitt kungarike av ametister. Där havets brus bubblar i livets ocean. Våra känslor så bitterljuv. Vi somnar i varandras famn. En av oss ler. En av oss gråter.