Min hjärna vill inte ligga kvar i sängen även om min kropp försöker klamra sig kvar vid allt den har.
Kliver upp. Ut på balkongen och drar djupa bloss. Meningslösheten rusar runt som ett maratonlopp utan målgång.
Inte tänka,inte känna. Inte låta ångesten få spelrum.
Förlita sig på att rutinen tar mig igenom ännu en dag.
Frukost en timme efter uppvaknandet.
((Inte glömma ta alla piller.))
Är det handlingsdag månne.. Btw,vilken dag är det idag?
Mellanmål på utsatt tid.
30 minuters promenad,oavsett väder. Tänk på hälsan!
Lunchen består av exakt samma som dagen innan. Inga spontana utsvävningar.
Jag behöver städa men energinivån är på minus 150.
Hjärnspökena gör sitt inträde och utvärderar mitt liv. Inga plus i kanten där inte.
Hungern river och sliter,gör mig yr. Jävla kortisontabletter!
Blir ytterligare ett mellanmål ganska exakt två timmar efter lunch.
Planerar för middag. Endast 3 alternativ i frysen att välja mellan- kött,kyckling eller fisk. Som varvas var tredje dag. Kaloriintaget har räknats ut minutiöst.
Borde höra av mig till den där vännen. Släpper tanken. Har inte orken fastän jag längtar efter kontakt.
Är sjukt trött nu. Men. Vanmaktens frustration och rastlöshet söker utlopp. Facebook räddar eftermiddagen.
Kl halv 6 skriker magen. Skynda skynda. Här kräves inga kokkonster. Maten står på bordet inom en kvart.
Kvällsdusch. Den efterlängtade andningspausen från samvetets hårda röst. Och dess skoningslösa skammande.
TV-stund. Dagens höjdpunkt. Att förlora mig i en annan värld än min egen. Det enda drömmande jag klarar att ägna mig åt. Fly in i ljuset oavsett seriekategori.
Kvällstugg.
Insomningstabletter tages en timme innan sänggående.
Vaknar. Går upp. Röker. Somnar om. Vaknar,går upp,röker,somnar om. Vaknargårupprökersomnarom. . .


Pling.


Another fucking day in Paradise!