Flamingons fjäderdräkt. Tilltufsad av livets vindar. Där hon stolt står ensam i lagun och omringas av böljande palmer över henne smeka som om det vore bugande kejsarpingviner. Om drömmen vore vacker som daggdroppar på rosenblad i gryningen hennes hjärta som utslagen lilja, vi gör oss osynliga i nattens gudinnor av evigheten i giraffens blick där delfiner simma. Trygghetssökande du minns den gnagande oro i dimman av lögner och svek. Men hon står kvar där, ensam i lagun. Tilltufsad. Flamingons fjäderdräkt. År efter år. Vår och sommar. Höst och vinter. Dag som natt. Om och om igen. Doften av liljekonvalj sköljer över lagunen och äntligen ett lugn lägger sig. Där snöugglan bygger sitt näste, där vi också kan finna ro. Vi kysser de ögonblick av sorg godnatt, som kärlek till livet i morgonens dimma. Som daggdroppar på rosenblad. Tystnad i din rodnad. En stillhet. Inom dig lugnet flyter på näckrosblad. Och jag ler i min dröm, där trollsländor dansar bland såpbubblor och fjärilar. En dag i taget. Som du, som jag. När vi är supernova i vårat egna universum.