aldrig var ett ord
ett stigma
en själ som älskade sina avkommor,
men dog vi sin egen förnedring
när förändringen hittade sitt faktum

vi såg hur det byggdes,
hur det raserades av ett ingenting,
men det var fyllt av så mycket att
inget kunde ha varit ett allt
och trivialiserande inget

älskade bara tanken,
men kunde inte förstå skillnaden
mellan ett vi, du och ett jag

där vi stod
är där vi dog
och kanske fanns möjligheten
en längtan,
och kanske en möjlighet

att forma en sköld