kluster av frysta droppar som tappas av gravitationen
flyter ned bland bäddar av syrefattiga tankar
att inget blir
om inget sker

ord som studsat i sin evighet
innan de kunde hitta sin mottagare
som förstod
som insåg

det har korsat universum
flytt genom driver av blod
som etsats fast i den djupaste av kammare
för att finna
för att överleva

innan mönstret formade betydelsen
av det enda hjärta som inte behöver slå
för att leva

aldrig har vakuum varit så vackert,
mörker så underbart läkande,
aldrig har ett stillastående förflyttat
så många gryningar till dess födelse

som nu
när allt blir
när allt sker