Jag skrev igår om hur min nya personlighet är i konflikt med min gamla.
Men nu har detta blivit än tydligt, att problemet har lösts.
Den nya personligheten har automatiskt integrerats. Som en mix, med några glasskärvor i min själ, där några bitar är nya, andra gamla. Men det är det nyas tid, det är den mest dominerande biten.
Och du?
Var beredd på förändring.
Jag är kristen.
Bara inte på samma sätt, somnär vi träffades.
Du säger ;

-Gudskelov.

Du har din syn på hur jag var som kristen. Som personlighet, när vi träffades.
Du har din syn på hur det skall vara. Ditt inre patos, för hur den andra hälften av dig, ska vara när den är kristen. Nära dig, i kristen roll, eller långt ifrån, bara annorlunda helt klart. Och samtidigt har du förstått, att din andra hälft, inte är sökare, utan lyckoforskare.

Jag har min syn på hur jag var som kristen. Som personlighet, när vi träffades.
Jag har min syn på hur det skall vara, lycka! Lyckoforskare, som jag är.
Har jag mitt patos? Nja.