Då du tog min hand blev jag vilsen
Du såg mig inte i ögonen
Jag visste inte ditt mål
Med fast hand ledde du mig

Färdvägen var okänd och målet hemligt
När jag tvekade hårdnade ditt grepp
Dina steg blev bestämda och mina ögon rädda
Med fast hand ledde du mig

Mörkret framför oss skrämde min själ
Du var tyst som en stum som förlorat sitt tal
Maniskt ledde du mig vidare och längre bort
Med hast hand ledde du mig

Min röst fastnade i halsen ingen hörde mina rop
Mina ögon stirrade i förtvivlan
Allt medan världen omkring oss försvann
Med hast hand ledde du mig

Med fast hand ledde du mig fram mot stupet
Du såg mig inte i ögonen, jag stirrade i panik
När vi båda föll över stupets kant
försvann världen omkring oss…
-bo.rackson