Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett sorts överflöd. Läs det hur du vill: Berusad eller kåt. Tung eller nykter. Sorglig eller hård. Varsamt. Våldsamt.


58

1

från tröstmörkret -

tiotvåor, dvorek, porr

och jag
blev väl till
i för trånga rum
med för hög musik
och smutsiga fyllor

.

men
hur livet skulle anta alltmer
konkreta former: utbetalningsdagar,
amorteringskrav
inköpslistor, fasadplanering
mentala förberedelser
etcetera etcetera

.

pengarna - hinner vi kanske tänka -
är inte allt. Nästan ingenting är Allt.

och vidare:
Ingenting verkar vara
riktigt jämförbart -

vädret, till exempel
är en flerfaldig
mästare i
förklädnad

.

hur länge ska det regna
och räcker cigaretterna

väger fyllan upp
tiden du förspillt
på den

.

och dräneringen - hinner vi kanske också tänka -
får inte vara undermålig.

Nu när Regnet.

Och så vidare.
Och så vidare.
Och så vidare.






















2

tillslut tröttnade jag
på det nya
och plockade fram Morrison istället

First there were women and children
obeying the moon -

Da Da Da

Then daylight brought wisdom and fever
and sickness too soon

Da Da Da

Da Da Da


Var det förresten svampen som spottade ut
färgerna eller vice versa?

Och var äger dessa minnen rum,
som inte har någon tidsaxel
att luta sig mot?

























3


släpandes fragmentarier
genom tidskorridoren

ser jag dem leta -

ur ett framlidet,
från något oskett


hör jag dem ropa -

på mamma
eller hemma

på hjälp eller
sin närmsta älskling



allting tar tid här

och tiden tar allt

























4

Det är
i alla fall
vackert väder
Idag har vi
nybakta
bärkakor
och en
hemtrevlig miljö

Det är delade
turer och
trasig personal
här
Men omtanken är
i alla fall Äkta -

Autenciteten darrar

Och blommorna
trivs


.


Det är
i alla fall
vackert väder
Idag har vi
mogna
bär och dukat
fint

Det är delade
dosetter mot
oro och
annat ont
här
Men maten är
i alla fall Äkta

Autenciteten darrar

Och dockan 
trivs

























5

försöker jag skriva någonting
om himlen: hur den binder oss vid köttet 
och låter glömskan ta hand om resten 

























6

vill jag dig nuet -

även det ovidkommande 
att klamra sig fast vid,
även det ovidkommande 
att tjäna ett syfte 

vill jag dig nuet -

bortom detta väntar oss ändå
ingenting,

och det blir tröstlöst i längden


Därför: Nuet -

även det ovidkommande
att klamra sig fast vid

























7

har du förresten vandrat
över en kyrkogård 
där inte ens de döda förmår
förklara sig 

varför luften
måste darra så förtvivlat 
























8

plötsligt den egna
bottenlösa existensen

och i dess ändlösa kärr -

två ytterligheter:

den klaustrofobiska evigheten
och
det aldriga nuet


plötsligt blir hjärtat
en orolig klocka
bröstet en tickande låda


Återstår bara
det ointräffade nu,

det oskedda
i allting intakt -
som väntar på att gå sönder

























9

sorgligast är tystnaden
som uppstår
för sent

























10

dina minnen är falsarium
säger du

men låter mig hållas


jag tror att vi en gång ville varandra något
svarar jag

men minns inte vad det var



din arvedel är ångest
säger Lagerqvist
och sätter in kniven

konsten består i att åsamka
så stor skada som möjligt
med minsta möjliga
ansträngning



vrid runt kniven

kroppen är karg
men inte obrukbar
svarar du



alltid något, tänker jag

och häller i mig det starkaste
jag hittar



vrid runt kniven

nu

























11

angående satyriasis 
och tack och lov för att 
orbitofrontala cortex 
är intakt, 

när min porrskadade blick
möter ögon
men bara 
tänker på fitta och 
mun

























12

när du betraktar före och efter en revolution så måste dess nödvändighet väga lika mycket på varje sida av dess gräns / och där det svåra tar slut måste ett nytt svårt ta vid / först när du lägger ner ditt vapen blir den nya berättelsen verkligen ny / innan dess har ännu ingenting hänt

























13

drömmer jag
språk
och hur dina
plötsliga händer

ångrar sig

hur de surrande
sommardagarna
förfalskar varje
verklig vinterdag





vet att
detta ska upphöra när
vi berättat varandra färdigt

om vi någonsin berättar varandra färdigt




längst inne
i det könsvarma mörkret
håller vi den största
gåtan -

förkroppsligandet
av all närvaro



kom och upphör hos mig

eller kyss mig till moln

























14

kom in
och jag ska
vilja dig mer
säger du

när jag stannar
på tröskeln av
ditt hungriga

men jag kommer
inte längre in
vill inte veta mer
än så




snälla gå
jag har aldrig
velat dig något
säger du

och ljuger
med hela
munnen

din blottade törst
är ett öppet torg
och spriten blir aldrig starkare
än den bitterljuva effekten
























15

lägger du dig hos mig
när jag somnat
det är
ändå ingenting
som försvinner
huden är en samlingsplats

vi ska aldrig vakna
hos varandra och vi ska aldrig
tappa bort varandra

























16

tills jag inser
att ingenting händer på
riktigt

att ingenting alls
sker här
egentligen / att
det bara är
fantasin som sätter
gränser / och resten
spricker upp

till porrskador

till trasor

till solsken
och gräs

























17

detta
scenspråk
mekaniskt
med tungan
som
rör oss
till bilder
till kött och
till sten

























18

innanför sömnens myrbäddar
är ingen tid alls / någonting annat
som förhärskar detta dunkel


här går ingen mot döden / ingenting har börjat
och ingenting pågår / här bor inga förklaringar

igår och imorgon väger lika
lite / nästan ingenting alls

























19


kroppen utrustar sig
med tid // darrar som
elden och människan
bryter fram ur
sig själv //


varje erfarenhet blir ett skuggspel

varje väntan -
en förnimmelse


ha tålamod med
kroppen // den föddes
ändamålsenlig // och saknar
djupare syfte än så

























20

du ska
förlora allt
en dag
med huvudet
högt

till slut smälta in i det stora

rinna ut i ett universum eller

brinna upp med ett rum

























21

och även du är del
av detta -

denna visklek som
pågått i eoner



även du
går att härleda till en urgåta
vars svar förblivit dolt



detta angår även dig



du måste vinna tillbaka gårdagen

somna med vinst och vakna
på noll



och om ingenting verkar bli sagt
är det inte för att det inte sägs

utan för att du inte orkar lyssna





nu är det din tur



detta angår
även dig

























22


det otalade språket säger
rör mig tills rummet darrar


kom och kom
tills allting stillar sig
i stormens skälvande öga



det otalade språket säger
vila dig i min blick
lägg dig
med handen över
könet



det otalade språket säger:

jag är en dikt som växer

kom och sjung mig

kom kyss mig till moln

























23



tystnaden sa:

världen är en mättad plats

och människan en gåta

hon bär dikter och bilder
men inga svar





dikterna sa:

vi är vems som helst

människan målar oss till
kött och till kod





kroppen sa:

begär av mig allt du vill ha

drunkna
med fingrar och mun





skogen sa:

fyll mig med ljud
med rötter och
fukt


och jag skrev ett namn i sten
men överlät resten
åt mossan





spegeln sa:

vem härmar vem

se hos andra
det du ser hos
dig själv

gilla det eller ogilla det





vi sa:

framtiden är en
kastad sten

på väg mot
ett gallerförsett fönster





kärleken sa:

smycket smälter
i samma eld som format det





vinden sa:

om du bleknar eller rodnar
gör mig detsamma

jag tar med mig allt i dansen
och rullar det ut över
världens kant





jag svarade
som i sömn och berusning:

gör vad du vill med mig
vill vad du gör med mig

bara jag sker






















24

.

en gång
låg allting öppet // skrev hon
dikter med tungan // drömde
jag lätta händer


..

en gång
doftade världen hygge // och hennes
ryggtavla låg bortvänd


...

formades jag av eld // till kött och
till vätskor


....

och natten blev ett
slukhål // där kroppen föll
ner


.....

språket blev
pulver // munnen ett hav
och en gapande hunger


......

och allting som
saknat anledning
blev plötsligt vårt
att förklara
hos varandra

























25

Sonnevi sa

vi vet ingenting om
varandras mörker

























26


plötsligt ser jag mig själv
i någon annan

och kastar mig in i det
varje natt

























27

konturerna är vaga nu;

de viktigaste samtalen
har blivit inre

monologerna:
repetitiva upprepningar

mediterande

ensamt;
hur vi
använder
mjukdelarna
i munnen

ensamt; hur vi
låter kroppen
skildra begäret

ensamt; hur vi gömmer
vårt eget hos
någon annan
























28

märk väl
hur jag vill men
inte orkar

hur jag misslyckas
använda språket
för att skildra
utomspråkliga delar

hos mig själv

och hos
allt

























29

ändå behöver jag
kroppen i brist på ord

och orden i brist på kropp

ändå andas jag tungt
röker för mycket
dricker en del
och lyssnar
efter brus
som om det
borde finnas
något där

























30

en gång
kroppen som
ett glödgat stycke
tills jag insåg
att även elden
var förklädnad

att ingen människa kan
nedmonteras och plockas isär
till sina enskilda beståndsdelar

























31

.

sa jag
öppna munnen
medan allt fortfarande
brinner

sa jag
omslut mig
med tiden som
tvingar oss in eller
bort
och
låt dina händer
bära allt

sa jag
håll mig där tills du
är klar


och blev du klar?

blev du dikt?

blev jag ansikte?

blev jag huvud och hand?

























32

kroppen är en naturlig värld
utan kanter -

en tillflykt

en ohejdad vana

sa jag
använd mig till vad som helst

bara jag slipper
den vidriga
ensamheten

























33

och allt som trängs ut
genom björkens
uppskurna sår

är naturliga minnen
som rinner

näverkänslan av hud
och gårdagslängtor

Allting i Gräset
Av Nuet
via Dået
mot
Olevdheten


























34

i begynnelsen
höll vi löften
i munnen

var vi inuti elden

och ur könet;
guden som gjorde oss vilda

kom åkern och plöjde
vår vilja

kom kornet och bildade bröd

gör dig inga
föreställningar
om munnen nu

detta fruktbara
fuktiga
är av jordisk
härkomst

om än himlalikt

























35

sen
alla dessa fragment

dessa lösgjorda delar

befriade
från sin människa


ingen dikt bryr sig längre
om hur läsaren slutar
de klarar sig bra
på egen hand


sa jag:
och en dag
ska jag stå naken
på ett papper och blöda?


























36

sa jag
att de spred ut dig över vattnet
en sommardag?
att de rökte en gås
på Jimmys grav?
att det låter
jävligt barnsligt nu men var
viktigt då

sa jag
att det är tanken
som räknas
i alla fall

sa jag förresten
att jag inte ens dricker ölet längre

att jag har hus och fru och barn nu

du skulle fått se det
för att tro på det




man måste se det
för att orka tro på det, det är en
agnostisk förbannelse

i begynnelsen var
subutex och
resten blev
historia

preskriberade stycken
av pendelns gång


sa jag
och en dag faller vi alla offer
för pendels gång
pendeln som skapades av
människan
till att beräkna
hennes del av det stora
trasslet


sa jag förresten
att jag aldrig gett mig i kast
att försöka begripa något, att varje
försök att begripa något
är bortkastad tid

























37

sa jag
håll mitt huvud
tryckt mot himlen
och använd fantasin

sa jag
hur härlig är inte jorden
och hur jordisk
denna kropp?

hur bräcklig är inte gåtan
och hungriga våra händer?

























38

som
av sex och
av sprit,

som av
hälften flora och
hälften fauna -


lika delar sav
som hud


sa jag
använd kroppen
som ett segel
böljande
och vinden som
en utsträckt
fantasi

såg du
hur ytligt allting blev
även inifrån sig självt


sa jag
håll mitt huvud
och använd fantasin

låt tungan
skriva dikter
i ditt kön
tills du är klar
med mig























39

sa jag att alla dikter borde börja med fuck eller knark skrika kom och knulla mig ordentligt, baby // ge mig droger och rock n roll // en packe horse och velvets warhol-platta // vi kan dricka upp spriten och somna med språket som silar inskjutna alster // vi kan somna med hålen kvar i armarna och tystnaden under täcket // sa jag att jag har försökt mig på såna här dikter // att det här är en sån dikt // en svårt dagen-efter-svettig ordföljd // av morfinmjuka moln // med språket vridet av en tid som tog ut sin rätt

kunde jag däremot skriva ordentligt älskling (skrev jag verkligen älskling / jag menade visst någon annan) skulle varje dikt lämna papperet med ett slags nyknullat allvar

























40

att
innan oss
var världen ett rovdjur
med nattens mjukdelar
mellan tänderna

en vidöppen käft av
himmel och hav

att
innan oss
låg världen och
blundade inåt

tills den plötsligt
sköt sin första gryning
som ett vådaskott
genom intets
ryggrad

och
därefter skapade Allting
till - efter varandra -
följande sekvenser:

fallande brickor i ett domino

























41

och
till slut sjunka in i sig själv
tills inget blir kvar -
inte ens rummet
man bott i


om snön skulle falla
just då

eller regnet

kvittar det en lika -

det ska inte längre tillhöra en

inget att kupa händerna runt
inget att samla i munnen



och
även den livlösa kroppen
ska till slut bli någon annans
att färdigställa -

de tunga armarna
våra marmorerade ben -

likgiltigheten i det
tappade blickfäste





och kanske sätter någon en ros i ens händer
innan de stelnat

kanske lägger någon en bok
vid sängen

och tänder
ett ljus

vädrar ut döden -

det hela ska vara
ovidkommande
som en stilla
intighet


att
när vi vaknade en första gång
var det ett löfte om att
också få somna om

kav lugnt;
eller i öppen panik


till ett riktningslöst streck
i räkningen


alltmedan trasslet
ska fortgå
utanför

























42

och att
varje rörelse, innan du förklarat den
bara är en planlös riktning

varken mer eller mindre

läs mig därför
som du läser en sten

eller blunda

























43

och att
jag föddes av vanmakt
till detta outsinliga


att
du väver in mig i rummet
kysser luften tills allting
står naket
och darrar


att
också du föddes av vanmakt
till detta bräckliga

kom och ligg hos mig
och gå sönder
med allt

























44

att återuppstå
varje morgon

med ögon och mun

att ha slutat
leta en innebörd

men framleva dagen
som om den ville något

vadsomhelst

























45






I sömniga stenskrevor -
NattGrå

Och bland oskrivna Dikter -
BlankVit





dessa moln som är världen
när den vänder sig inåt.

och solen som är blicken
hos ett barn som
vänder sig utåt







vaknar du med
bilder som drunknar i bilder,

ser väderstrecken
fly över kartan -

Strandkanter,
Bergskammar -

Alltings Villkorslösa Rörlighet.








och
Vid Graven -

Förfärdigandet, Förmultnandet -


står vi
Tysta inför det tysta,


ena stunden
flätade samman
för att i nästa
dragas isär.

























46

högg jag ur natten
ett monster

och ur monstret: ytterligare nätter


fångade jag ett namn i flykten,
en smak på tungan
kände en hand mot
skuldran, sträcka sig mot hjärtat

undra: varifrån detta?

och: hur kroppslig är hungern?
























47


vet
att allt mjukt
tar ont i botten


skilj
kroppen från det
förhärskande kaoset
och himlen från
en ointaglig gud




säg mig ord
men mena
i bilder



mena mig allt
men dröm
ingenting


slå upp klaustrofob
och stäng in
dig i ordet


vet att
ingen människa är fri
från sitt språk
men språket från
ansvar

























48

dansar du genom gruset
i min nyvakna blick,

fyller munnen med
darrande sagor

känn hur stunden
vill kröka sig runt rummet,
hur tiden vill vrida oss rätt



bygg en krubba här, av glas

gräv ut en grav
i sanden


och
jag ska älska dig
så mycket jag vågar
och orkar

























49

dikter är språk
i brist på ord

avbilder som
täcker över motivet


























50


En kvinna sa:
Jag lät en gång Mannen fylla mig
med ljud och med mörker, med språk och med kött.

Jag lät en gång Mannen göra sin urgamla plikt,
verkställandet av min nedärvda dom.


Och där hans arbete slutade
började mitt -

En kvinna sa:
Jag lät en gång Mannen fylla mig
med vadhelst han ville

och Han öppnade mig -

kastade in ett Krig i
varje hålighet

























51


Att
På Den Oskrivna sidan av en Dikt:

Tystnad. Som Väntar.


Och Väntar -

Ge Ifrån Dig Ett Enda Ord
Och Allting Ska
Spricka Till Buller


Ge Mig En - Aldrig Så Hastig - Blick
Och Rummet Ska Falla In



.



Att
på ena sidan Dikten - Du

Och på den andra - Jag

Att
vi inte kommer närmare
än så



.



skriv om
himlen som börjar
precis där marken slutar

och människan som står på
dess omedelbara gränser
med en hand i varje värld:

målar hon bilder till dikter

där hon
gräver sig bakåt i jorden,
stryker bort svett från sin panna

kisar mot himlen

läser av vindriktningen

och frågar sig allt; Allt.

























52


Förutsägbart: 
Hur du skottar bort snö från garageuppfarten. 
Bär in ved till köket. Eldar i kaminen. 
Stänger spjällen. Tömmer ut askan. 
Hämtar barnet från dagis. 
Lagar en enkel middag. Byter blöjor. 
Borstar tänderna. Värmer välling. 
Viskar vaggvisor och somnar bredvid barnet 


Annat sker också. Mer oförberett: 
Upptäckten av en fågelfamilj under takpannorna. 
Den våldsamma förälskelsen i en främling på bussen.
Mötet med Gud en helt vanlig dag i skogen. 
En dikt som plötsligt vill skrivas 
och hur du skär dig på diktens tilltänkta pappersversion,
glömmer orden medan du letar efter ett plåster. 


Till slut. Endast detta:
Lägg fram fantasin på ett bord. 
Klipp ut bitar av verkligheten. Välj flyktväg.

























53



ingens historia är
vitblank - men lager av ekon

och minnesväven:
ett kluster


.


även alltings första gång
påminner om någonting innan


.


och
det som en gång spruckit
under mina händer
ligger fortfarande öppet
och gapar


.


jag bar oss till berget en dag
kastade ner allt i stenskrevor
djupa nog för nätter
stora nog för fantasier



.


pröva språket i fingertopparna -
viska det mot främmande ytor
och översätt den ekande tystnaden
till lek och till allvar


.


allt ska stelna med tiden
säger jag

och det yttersta tecknet på liv
är den sterila tystnaden utanför
oss själva


.


vi är inga gåtor, säger du

men
ett oändligt antal
oställda frågor


























53

att inte hålla
någonting tillbaka,
kasta ut kåtköttet i
det oblyga ljuset -
låta det slungas i bana
runt rummet
som en irrflugas
vansinnesfärd

det socialrealistiska
i att snorta blomster
till frukost -

det fundamentala
i att balansera på randen
till ett sammanbrott -

och det bekväma
i att låta känslan rinna längs ryggraden
låta tjacksmaken i svalget
hålla morgonen till bredden
av snuskiga detaljer
fingertoppsgåtor och
kladdiga fantasier

























54

skriv om
det Vodkavarmt Mjuka,
om det Innerligt Stilla

och köksfönstret som spelade
fågelbuller,
bilkvitter -


Det fanns en Annan Tid.

Inte Sämre. Bara Annan -

Där Alla Dagar
Slutar och Börjar vid
samma Punkt Noll


.


Att vakna: Äldre.
Knappt märkbart Äldre.

Och öppna köksfönstret.

att vakna törstig
och öppna en sjuttios Dvorek,
att kasta ut korken
och tända en cigarett

Att låta Morgonlarmet
stelna och inte göra sig fler ärenden

låta
John Silver, Sprit och Sol
räcka gott

























55

Det Att
Nätterna Har Blivit
Stålblanka Fantasier -
Köttet Mellan
ScenSex Och Sprit
Det Att
Vakna PorrFilmsHård
Varje Morgon
Och Låta Dagen
Komma Ut



























56


aldrig hur jag var
hård i din mun
eller hur du darrande kom
aldrig skjutskriva dikter
i rasande tempo
till berusade alster

aldrig ta andan ur allt
fylla papperet till bredden
och huvudet med porr

jag är för gammal för sånt här
eller rädd

efter trettiofem
har husgudarna inte längre
några självsäkra drag
är inte varje stund
klädd i kött

och jag har inget
kladdigt blomster kvar
till nätter i sträck
inga revolutioner
under täcket
ingen tröstlös ungdom
att förkovra mig i

allting är ändligt nu
vi har semesterkassa
huslån, bil och
döda vänner

till och med den lokala kranen
har passerat sitt bästföredatum
ingen ska ha svart afghan längre
bara tram och vapen som säljer
nuförtiden
och någonstans bevisar väl livet
sig självt -

långsamt växer vi upp
och stelnar
till förvuxna delar av vår barndom

























57 

berätta om våra nätters
fruktädgårdar -

utan förljugna ormar
och förbjudna äpplen

berätta
om hur dignande grenar vajar
som drömmar i vaggande sömn



berätta med trevande fingerspråk
om åtrå och vånda

balansera på den sköra gränsen
mellan gåta och allvar


om hur
vi plötsligt härjar varandra 
till flämtande längtor



berätta om huden och hur dragningen inåt,
om hur håret i storm,
berätta om porlande bäckar och hur rasande floder
om hur varm denna kropp - 


berätta om våren
och hur allting darrar innan det spricker

om hur vi reser oss i varandra 
tills vi blivit
tömda på blod



vi skulle aldrig förlåta 
oss själva att förlora
detta

























58


hon rinner
genom extrainsatta nyhetsinslag

genom dagliga presskonferenser -

hon flödar
genom löpande uppdateringar
längst ner i bild -

de säger att det är allvar nu


och upprättar
prioriteringlistor
i händelse av prioriteringar

smaka på prioriteringar


de säger att det är allvar nu
att smittan inte nått sin kulmen
de säger att de inte vet vad kulmen innebär

de säger
plana ut kurvan
stanna hemma


och inventerar
skyddsutrustning

räknar
respiratorer, intensivvårdsplatser


smaka på intensivvårdsplatser


de säger att det är allvar nu
att snart 150 000
bara här



och vi lär oss nya ord

de lär oss
samhällsspridning
flockimmunitet


säger att det är allvar nu
att coronan drar sig som osynlig kam
genom allt och alla

snart i en stad nära dig











































Fri vers av mitt nya namn
Läst 85 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-08-17 23:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mitt nya namn
mitt nya namn