Du var okänd.
Tills du skaffade dig ett namn.
Du reste dig upp från askan.
För du var verkligen nobody utan ett namn.
Eller var du okänd?
Saken var den, att ödet ville inte låta det bero.
Utan du kom till min hamn.
Ibland fylldes kommentarerna med en sådan kärlek, trots att det inte var kärlek som rådde.
Eller var det?
Vad är kärlek , i ett vidare perspektiv?
Förutom mellan man och kvinna, Man och man , Kvinna och kvinna, och icke binära personer, utan mer personligheter.

Om du inte hade ett namn, som jag kände till.
Så gick den osäkra visan så här...
Kommer du att delge mig ditt namn en dag?
Vad berodde det på, att du gjorde (det)?
Du var den flygande draken i mitt liv.
Du berikade det, för nu hade jag namn, och kanske ett ansikte på personen.
Och du dribblade väl, med donen.
Alltså med de texter, som du alltid delade med dig.
Och det rådde ingen censur där inte.
Kanske var det därför som dina texter var så bra?

Det var vältalighet, och känslan av att aldrig vilja förminska dig, eller dina tankar...
Att decimera dem, som rådde i din kropp.
Och någonstans förstod Jag...
Att det var dithän, som jag också var på väg!