I orden
mellan natten
och det slutliga
mörkret

kastar jag
mitt ansikte
i asfalten
och plockar upp
delarna
av skärvorna
med namn

som på vägen

till bilen
i farten
med vinet
i blodet

speglar
att ingenting
längre hindrar
den svartaste
hingsten

att stegra sig
mot väggen
av månen

den som belyser
bilderna
av vanmaktens
evangelium

Men

Där står Du
ännu kvar
vid lyktstolpen

i livet

väntandes
under istäcket
i sommaren

på själslig
bogsering