Syster lilla,
du är så kall om handen.
Så blek och livlös den är
i din älskades hand.
Inga impulser av liv
strömmar mer därifrån.
Oh, syster lilla,
så blek är din kind,
vilande mot din älskades bröst.

Så sorgsna är dina ögon,
glansiga av återhållna tårar.
De brukar blänka så
av glädjen till livet.
Oh, älskade syster,
du andas så omärkbart.
Din livslusts bevingade flykt
kom så plötsligt
fast du väntade den.
Syster liten,
i morgon väntar dig livet igen.
Det är natten som är svår,
då din älskade gått.