Regnbågens skimmer någonstans djupt försjunken i det kalla eko av dina karamelliserade lögner. Som om daggen på mina ögonfransar fryser till is. Jag blundar och njuter av din skönhet i det förgångna som en gång var vi. Ekoxbagge med kungakrona förvildad i sin bedårande kärlekssökande ett stilla regn och han drömmer sig bort bland trädens fallna löv. Som om skogens rikedom döljer sig bakom spindelväv och trolska väsen. Du sminkar och putsar ditt ego. De drömmar som puderrosa flamingo en evighet av dess tystnad i själen hon samlar kristaller. Vigselring blänker till i rävens gryt. Där skuggan av dig i scenens rampljus. Du blir yngre. Jag blir äldre. Vi försvinner in i drömmar av violer och önskar oss i detta nu just ingenting annat än att somna i varandras famn där dofter av saknad dröjer sig kvar. Jag blåser ut ljusen och välkomnar nattens norrsken.