Det känns som jag går i en uppförsbacke,
Som aldrig tar slut.
Som att jag alltid missar tåget med bara en minut.
Som en skottskadad som bara vårdas akut.

Inburad för brott jag ej begått.
Offret som får betala förövarens lott.
Jobbar och jobbar för att chefen ska leva flott. Som spenderar och spenderar utan något mått.

Ingenting är gratis men mycket jag fått.
Stå ut med i längtan på något gott. Jag är det lilla, lilla frö som aldrig blivit sått.