Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Se korpens ögon bär med sig bekanta spöken

Se korpens ögon bär med sig bekanta spöken, Fragment av svunna tider, glömda av vissa.

Tomma salar, berättar om ekot av förfäder.

Ljus på nakna himlavalv, stjärnor, vägledande lyktor.

Händer vilar på trötta axlar, Stärker minnet av varma famnar.

Moderns andetag, tunga och ansträngda.

Besvärad är Sonen, förvirrad, vilsen som han är.

glädjen, begravd i sten av sorg.

Mörkret omfamnar de brutna kvistar, skyddar mot nyfikna blickar.

Väggar byggs, med ebenholts rosor och törnen som river.

Moderns moder med många år av smärta.

Sonsonen sitter vid hennes sida, tröstar in i det sista.

Speglar går sönder av Ödets nådastöt, Andetag som tystnar.

Se korpens ögon bär med sig bekanta spöken.

Tomma salars ekon, Vägledande lyktor, händer på trötta axlar, Minnen av varma famnar.

Allt som verkligen är borta, eller bevarade i världsalltets snurrande klocka.

Vad händer med dom som lämnas kvar, Dom som tvingas bryta sten av sorg, dra upp svarta rosor, rivas på dess törnen och omfamna mörker. 

Var finns dom i världens evighet, Dom med brustna hjärtan. Evigt samlare av spillror i havet av själars sköra glas, osynligt och bortglömt.

Dom som lämnas kvar, se korpens ögon bär med sig bekanta spöken, fragment av klockslag förgångna, glömda.





Övriga genrer av GloomyBird
Läst 196 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-08-22 08:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

GloomyBird
GloomyBird