Där började dina steg och du skrämde in bisamråttan in i boet och kom tillbaka till den vita älgen. Du har aldrig gått av vid trädgården, ändå växter du där i din som en fura. Du ser en familjelycka sitta på två bänkar, för basketkorgen är för högt upp.

Berättelsen får blicken att fara bort.

Där pratar han om Prousts sommarvistelse och musiken kommer igång med ett landskapstecknande. Du tänker ett ögonblick på Aaron Copland, men nej. Och sommarskogen ändrar sitt utseende plötsligt då det springer en råbock över vägen. Jag hinner bromsa och ta ett djupt andetag. Du stannar och går ut ur bilen. “Hasta”, står det på en skylt på andra sidan vägen. Regnmolnen drar förbi med min hastighet och deras. En brun kärrhök hänger i termiken ovanför åkern. Vågor och vaggsång och musik av Prousts hemlige älskare går över stubbåkern bland halmbalarna när spannmålen drar sin kos till silon. Tiden grumlas och rymdmusiken flyttar ner till asfalten.

Men tidens ängslighet sitter redan på kvarterskrogen. Så kommer vädret med regn som det alltid har gjort.