När ingen någonsin anat, när ingen någonsin misstänkt. Tatuerarens bläck mot din hud flödar. När dimman ur din hybris ångar klart. Rödhakens ägg av marmor. Gungstolen rör sig fastän den är tom. Gatustenar inslagen med rosett av satinband. Mörker, min vän, mörker. Lergökens lockande toner, men ingen ska vilseleda mig. Ögonbindel och i handen ett hjärta av ametist. Missnöjd drake i karnevalståget hon trotsar blixten i din blick. Ödslig är din själ även om du fyller den med din lava som rinner längs med din aura av tystnadens hav. Med dina spetsiga klor mot griffeltavlan du ristar in sanningens andetag. I måndags natten du borde sova, med all sömnmedel i ditt väsen virvlar. Men tryggheten i överlevnadsinstinkten ständigt på sin vakt. Sova med ett öga. Korpar omringar dig. Frihetssökande domesticerad tiger blickar upp mot stjärnorna. Det är nog nu. Slutet av mardrömmen i den vakna själen, dansande ballerina i den magiska skogsglänta av skönhetens skådespel i lagun av is. Att älska i överflöd. Runt dina fötter ringlar espingar. Där ensamhetens stig börjar, du kommit halvvägs. Jag vinkar adjö och mina drömmar går i uppfyllelse. Drömmar av vackraste porslin.