Poeten som bara ville vara positiv. Om människor som lyckas.


Det fanns en gång, en positiv människa
Det fanns en gång, eller om han finns Ännu, en poet som skrev, att man inte borde få skriva, en enda negativ rad.
Kanske är dom många, dem poeter som tänker så?,
Kanske uttalar inte alla det rakt ut i skrift, att man inte borde få skriva en enda negativ rad, men det kanske genomsyras i deras alster, såsom den positiva stjärnan, eller lysande poesi som deras poesi kan vara, deras poesi kan vara, att den är alltigenom positiv.
Vilken människa fungerar så i verkligheten?
Vilken människa kan vända allt till positivt?
Vilken styrka, Förundrandransvärd!
Framförallt, så vet jag att jag tycker mig känna en sådan person, men jag märkte att jag glorifierade Henne.
Jag märkte, att de förundransvärda människorna, kan man också bli rädd för?
Har de inga krämpor?
Vad har de i sitt bagage?
Vad har de gått igenom?
Jag bara undrar.
När psyket pratar får psykologen mindre att göra. Eller är det den kritiska rösten, som jag talar om?
"Även psykologen har frågor. Söker logiken. Eftersom... Är jag så svart eller vit som jag tror i mitt tänkande? Kanske har jag det svartvita tänkandet på papper?
Hursomhelst jobbar hon/psykologen efter logik för att uppnå logik? Logik är lika med förnuft?
Tänker psykologen eller mitt jag, med känslor eller förnuft, eller de båda sakerna?" Kanske att applicera även på texten skenhelighet. Samt NUMERA; uRSKILJ DE OLIKA DINA roller i din själ eller sinne.