Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Människorna är till för varandras skull" - Marcus Aurelius


Den kvinnliga stoikern

Återskomsten av mörker, dagg och dimma
Sommaren har gjort sorti
Sist kvar på kontoret är denna filosofie doktor kvinna
Flera timmars expertpanelsmöten är förbi

Löptränar tills hälsenan brister
Min vänstra fot är lika bruten som min ryggrad
Gåtfulla blåmärken skymfar min hud
Väljer att retirera till min ensliga lägenhet

Blytungt regn piskar mot fönstret
Ängsligt kopplar jag upp mot Chromecast
Och förlorar mig i
Charlie Chaplins ”The Kid”...
Jag önskar att jag kunde kamma sammetslent hår
Knyta skosnören
Steka pannkakor på morgonen

Barnskratt och buller når mina sinnen
Dörren står på glänt ute i korridoren
I rummet står en utsliten och hålögd man
Tillsammans med sina övergivna barn

Det förflutna och det framtida äger jag inte
Min enda ägodel är ögonblicket
Så jag väljer att lämna min svartvita film
Och kliver rakt in

Vid min anblick brister du ut i ett leende
Ett leende lika varmt som sanningskärlekens gyllene solstrålar
Du är mitt tempel
Jag - Din riddare




Fri vers (Fri form) av Auxilio
Läst 149 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-08-30 09:32



Bookmark and Share


  Domenico VIP
Stoicismens mål är väl goda..men den fulländade förnuftigheten vilken ingår i denna omfattande filosofiska rikting någonting som orsakar skav,krockar,djupdykning....
Känner Dig efter våra fina ”samtal” och Du är verkligen en sann kvinnlig stoiker...då också drabbad av det som följer längs vägen...
I raderna ”Jag önskar att jag kunde kamma sammetslent hår
Knyta skosnören
Steka pannkakor på morgonen...” blottas en önskan Du tydligt beskrivit i vår kommunikation...Gör mig ont...
Samtidigt är jag övertygad om en ovanlig styrka hos Dig...vunnen under hårda bataljer med livet...Du är nog en riddare....

2019-08-30
  > Nästa text
< Föregående

Auxilio
Auxilio