Det slemmiga under glasskivan under mikroskopet kunde tas för både tvål och det som skulle tvättas bort. Man kunde inte veta. Mikroskopet var sönder. Osynliga låg de där, de gungande klustren som för mig vart och ett gott kunde ha fått vara ett liv, ett komplett och vackert liv, men de var bara små händelser.
Jag tvättar av glasskivan med dess tvål och blir alldeles, alldeles ren; ren och alldeles fri från historia.