Ibland stannar tiden
och står oförklarligt still
den hejdar sig en stund
på bron till evigheten

En tår rullar stillsamt
längs blekta kinder
så visar sig sorgen
när själen tar en paus

Livet är bara en resa
mellan olika världar
och i stundens allvar
föds nya destinationer

Ibland stannar tiden
för att hejda sig en stund
ett evighetens rop
till ett stilla återseende

Livet är en sagostund
ett steg i ingenmansland
på en lina över sundet
till verklighetens afton

En viskning i det stora
det är själens existens
kärlekens stolta bärare
på en våg vid horisonten

I bland så hejdar sig tiden
och andas alldeles still
när ödet vill något annat
än det som själen vill

Vila i frid du fina poet, Arne Viksten

(Copyright © ULJO)