När jag började gymnasiet i Eskilstuna sa min klassföreståndare:
"Det är genom kunskap som ni blir värda något."

I våsterlandet blir vi värda något först om vi har mycket pengar. Jag laddades istället med tanken att det är kunskap som ger mig värde.

När jag slutat gymnasiet arbetade jag i sportaffären vid Stortorget. En dag frågade en kund efter padelskor, och jag visste inte vad det var. Då sa kunden:
"Du kan ju ingenting."
Och jag sjönk mot botten som en sten kastad i en öde insjös kalla vatten.

Jag var skakad. Tack och lov hade jag Lisa, vi var tillsammans sedan sista året i gymnasiet, men hon läste humanistiska ämnen, och var känslotydare. Hon såg nätet som fångat mig:
"Du tror att du måste ha kunskap för att vara värd något!"
Sedan tittade hon på mig och sa:
"För mig är du värd allt mellan himmel och jord!"






Känsla och kontakt