Livets vinstlott du vann. Jag förlorade redan vid chokladhjulet. Skuggor av själens gladiator. Vissna gladiolus nickar i kristallvasen som sedan länge inte vattnats. Kanske ett fång lupiner vid vägkanten vore något, men mig lurar du inte igen. Som en guldschakal du svassar runt mina ben. Sluta tigga, sitt vackert, rulla runt. Så ja. Nu var du duktig. Nu kan du få en godis. Nygräddad rabarberpaj frestar. Korpens klor omsluter ödets gudinnor av ädelsten. Tequila rose med en isbit eller två skulle sitta fint medans jag gungar lätt i hammock och gräset smeker mina barfota fötter. Att sitta och filosofera om morgonens gryning och nattens månsken. Kanske skriva en dikt, eller varför inte ta fram akvarellfärg och måla av den nakna evighet av drömmar. Jag vårdar kärleken i en ännu ej utslagen pion. Där vi en gång älskat åtminstone i min fantasi. Där vill jag bygga mitt bo gjord av videungens kvistar. Visst är det du och jag igår, idag, imorgon? Snälla säg mig. Visst är det så? Visst är det så?