Hon sitter i hörnet av korridorens utsida

ser ut över barnens skrattande lekar

drömmer att hon är en av dem

 

Väcks ur drömmen av en knuff

killarna i hennes klass tittar blängande

 

Hon sitter kvar av rädslans tyngdhet

hennes kropp vågar inte röra sig

förstenad förs hon in i osynligheten

 

En kille drar upp henne till stående

kopplar bort smärtan när hon faller

 

Blåmärkerna på hennes unga kropp

inte synliga för verklighetens ögon

så gömda under klädernas tyger

 

Känner sparkens träffande slag

vill inte känna, det gör för ont

 

jag är bara en trasig docka

full av revor i hjärtats kammare