En fredagskväll hon aldrig ska glömma,
överrumplad över att allt varit förgäves,
skrev hon ned allt i sitt hjärta,
I sin iver att få möta honom på djupet.

Hon tog kontakt senare än vanligt,
och snart kved insikten likt smärta.
Hon strödde sitt sista glitter över honom,
i tron om att han ville ta henne under hans vingar.
Han skrattade förstrött åt hennes naiva strävan
och gav henne ett nackskott.

Efter 10 månader trillade hon ned från piedestalen
och kl 00.30 på natten,
släppte han henne lättsamt ur sikte.
Ej brydd utav blod och vädjan,
klev han över hennes livlösa kropp,
på samma sätt som han gjorde den där dagen,
då han bestämde sig för att räddade henne...