Långt bort i fjärran står stjärnorna vagt
i tusenårsstrider mot natten
Där tystnadens toner försvinner så svagt
som bedarrande is över vatten

I ljusår du reste mot näthinnans glans
så möts vi där nuet tar vid
Då vaknar den dröm ur sin slumrande trance
som föddes i rosornas tid