När sjukdomen går över,
Och insidan åter känns,
Så blir alla tragedier du möter,
Så genuina att det bränns.


Lågan inte bara tänds,
Det sprutas tändvätska på varje cell,
Jag var inte beredd,
På att tillfrisknandet var lika svårt,
Som insjuknandet ,
men färgglatt,
Och grå är den färgen jag är van vid,
Det är att lära sig om färgens kontrast,
Som gör det hårt.


Depression hanteras utan problem,
Så länge den varat,
Har jag varit en skugga,
Av ett sken,
Som igår sken så starkt att skuggan,
Aldrig kom så på vägen,
Måste något problem uppstått,
Och den uteblev.


Att jag förvirrad bliver,
Hungrig på livet,
och blickar framåt med iver,
Försiktigt, kolla vart du kliver.


Men jag blir yr av mina bestyr,
Jag känner mig så levande,
Som att jag är ungdom på nytt,
Varför sade ingen till mig att det var såhär det kan bli?


Att träna på att känna känslor låter,
Måhända konstigare än något du hört,
Men känslorna var avflackade i ett par år,
Och jag vande mig så att allt inte var helt kört.
Nu är skuggan hos någon annan,
Som jag hoppas hjälpen sökt.


Den kropp finns ej,
Som kan sätta sig,
Sitta still i två år,
Ställa sig upp ,
Och raklång gå,
utan att känna så.
Depressionen.
En sjukdom vars metafor förklaras bäst,
Genom förmågan att få gå på så lång ett öga kan nå.


Så knäna blir svaga,
För den som gråter,
Genuint skratt så fint,
En dyrbar skatt,
Haha, varför skulle jag vilja ta mig av daga?


Tiden går men består,
Gör enkom nära och kära,
De finns där precis som igår,
En signal kan du slå,
Och familjeband och vänskap de som förstår,
Tävlar om att hjälpa dig,
Att lyckan återfå.


Snälla Jens lyssna till det här,
”Recidiverande” depression innebär,
Att du åter kommer att känna det där,
Apatin, likgiltigheten, melankolin,
Inför dig och andra innebär inte,
Att de inte håller dig kär,
Och dig genom sjukdomstiden bär,


Och jag lovar att göra detsamma,
För en broder eller syster blod eller ej,
därför tvungen jag är,
Att vara såhär,
Till slutet,
Som likt ett träd,
Står kvar,
På grund av rötterna som bär,
För när ni behöver mig,
Så är det eran förtjänst,
Att jag är här.