När du flög förbi utan att hälsa. Dina inre demoner som spökar kan jag inte rädda dig ifrån. Men jag kan lyssna och höra dig sväva mellan svalor och syren. Men ibland när dina tankar idisslar rädslor, sorg och smärta finns jag där. Som ett själsligt lavemang. Att prata av sig som från början var en puppa i mina händer som utvecklades till påfågelöga. Men även jag har mina mörka dagar. Som en blek kopia av den jag trott mig vara. Falskt leende, din blick genomskådar smärtan jag försöker kamouflera med att täcka mitt hjärta med mossa. Vi minns det vi inte gjorde och vi glömt det vi gjort. Förvirrande och osammanhängande du talar. Jag lockar dig till mig med min lergök. Vi flätar samman våra rötter, så kan vi luta oss mot stammen och titta upp i trädkronan på det japanska körsbärsträdet. Där vi återförenas. Som kvinna, som man. I dina kupade händer vilar ett marmorägg. Du visslar, jag flirtar med mig själv. Sommaren passerat medan jag undrar vem jag var innan grizzlybjörnen gjorde entré i mitt liv. Nästan obemärkt hon smög för att inte störa. Hennes drömmar silkeslena. Så vackra. Som dagboken som skrev sig själv. Mystiskt min vän. Mystiskt.