Morsan, du dyker bara upp rätt som det är.
Ärligt talat så kan det ske när som helst.
Många får sina minnen väckta i samband med sömnen,
men så fungerar det inte med dig. Många minnen är ju bara mellan dig och mig, så sånt skall jag inte skriva om. Men det finns ett och annat som kan vara läsvärt.
Minns du, ”Nahoj mok hco tä”.

Vi hade fått många nya familjer runt om oss i hyreshusen. De kom från Finland, Storbritannien och några kom från tysktalande länder. Från Tyskland tror jag inte många kom, det var nog lite för nära inpå kriget. Tyskarna hade du nog motat ut med sopkvasten efter hur de behandlat din väninna Tant Haude.
När de nyinflyttade ropade på sina ungar genom fönstret var det således ofta på främmande språk. Själv fick jag bara höra ”Johan kom och ät! Främmande språk var ju inte riktigt din cup of tea, men jag frågade dig om du inte kunde klämma till med något. Jag tyckte nog det lät lite tufft när de ropade på främmande språk.
Lunchdags nästa dag hörde jag din stämma från köksfönstret.
”Nahoj mok hco tä. Först undrade både jag och grabbarna nere på gatan, vad det var du ropade, sen förstod jag. Vilken morsa du var.
Hemma fick vi aldrig kalla dig mor, farsan samma sak aldrig far.
Mamma och pappa gick bra, men det andra var för dom uppe i Nockeby sa du alltid.
Skall börja skriva ner minnena, när de glimtar till. Kan nog bli till en halv bok i alla fall.

Nahoj


Du bar våra dumheter inom dig
gjorde så ont då att se dig
det var därför jag skärpte mig
Tack mamma