Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

allt, allt, allt exploderar

I mitt rum, på golvet, lera, kattens avföring och urin, jag vrider mig, är där, i och utanpå och ovanför, mina händer känner min kropp och allt, allt, allt exploderar och ovanför och inuti, sprickor expanderar, allt är överallt och allt är du och du finns inte, finns inte, finns inuti och ovanför och överallt finns du i mina sprickor, i mina ögon, mina fingrar du är överallt och du är min röst som fyller rummet med allt, kväver, kväver mig, trycks ner och på mig finns dina andetag dina händer rör mig som de alltid har och som de alltid har ska göra och så som det var meningen.

Och sen: Du som förvandlats till en skugga växer, du växer åter och blir Du än en gång Du och jag kan inte gå snabbare och vägen är så lång och när jag nästan är framme är Du bredvid mig.
Du är i mig och jag ger dig mig, jag ger dig allt, jag ger mig.




Prosa av u3289h4
Läst 171 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-09-12 19:47



Bookmark and Share


  danne //
Stark beskrivning.. är det ångestens boning som man kan uppleva.. tycker texten talar jättebra till läsaren.
Kanske de som inte förstår kanske får en bättre inblick i hur det känns.. Hos mig har du nått fram åtminstone..

Tack för du delar med dig..
Danne
2019-09-13
  > Nästa text
< Föregående

u3289h4