I
Gudarna skall veta att man försökte,
Ordnade med bostad och jobb sökte.
Persona non grata utan rättigheter,
Blev brutalt knockad av verkligheten,
Till grunden i en värld som genast ställer krav,
Aldrig ger den något bara tar.
Fast i ständig byråkratiskt krångel,
Finns det inget rätt och fel ingen fucking formel.
Det gäller att ta för sig om man vill uppleva,
Skillnaden på att leva och att överleva.
Minimerar risken planerar mina drag,
På gatorna råder åter djungelslag.
Så trött på tömda fraser och retoriken,
Nepotismen hycklarna inom politiken.
Som lovar folket trygghet och förändring,
Men skapar kaos misär och förnedring,
Segregering av ett sällan skådat slag,
Aktuellt rapporterar om ännu en blodig dag.
Tvingas välja mellan kolera och pesten,
Hela systemet är ju ett skämt förresten.
Avlidna ideologer vänder sig i graven,
Över den fördärvade samhällsmoralen.
När allting reduceras till pengarna och vinster,
Tvekar man inte att gå till sängs med rasister.
Undrar vad Erlander och Palme skulle tycka,
Om Löfvens vidriga sätt att förtrycka,
De allra svagaste de mest utsatta,
Ratade föraktande personas non grata.
Frågade man Gösta då hade det fått kosta,
Men inte ens han skulle låta orten att rosta,
Förfalla samman till fucking ruiner,
Enda man ser är ju sorg och dystra miner.
II
Tiden är kommen att säga vad som inte sagts
För rättvisan att serveras kall på plats,
För alla de ni tvingat i miserabel verklighet
Att leva under normen för mänsklig värdighet.
III
Att skifta färg mellan gott och ont, det
Är inga problem för rutten och korrupt.
Genom hot om våld dikteras kraven,
Protestera och hamna i graven.
Jag frågar mig själv vad Fälldien hade sagt,
Om rödluvans ambitioner att delta i slakt,
Stampandes i takt med borgarna på öster,
Mittemellan alliansen sossarna och vänstern?
När alla parter hävdar rent mjöl i påsen,
Misstänksam anar ugglor i mossen.
Ärligt talat så skiter jag i vilket!
Låt mig brää njuta av ögonblicket.
Den blåa osten lätt avklädda damer,
Benim har syndat förlåt mig fader.
Till åren kommen blir ju fan religiös,
Muslim som kristen turbo ambitiös, men
När folk sen spricker som tunna grenar,
Lastas det på de ännu tyngre stenar.
Orkanbyar stormar illusioner,
Fast murad hårt i cement,
Betongen grusar drömmarna visioner,
Bakom barriären fast permanent.
Optimismen ersatt med misstropessimismen,
På sista versen trallar humanismen.
Vart är vi på väg vad fan är det som händer?
Inget solsken i återvändningsgränder!
Lita på dig själv skapa egna chanser,
Av många bäckar små till säkrade finanser.
Paragrafstiftarna dubbel moralisterna,
Håller ryggen fri åt kapitalisterna.
Hyenor och gamar marscherar i dalen,
Fram till gryning pågår vampyrbalen.