Det var en gång en liten stuga, som låg i en trolsk liten skog.
I den stugan bodde en kvinna och en man.
De bar på en längtan så stor, att få höra ljudet av ett par barnskor.
De hade nästan gett upp hoppet om att detta skulle ske,
när plötsligt en dag ett stilla knackande på deras dörr, lät dem se.
Ett barn med rosiga kinder i en korg,
i den fanns också en lapp, där det stod,
-Ni har länge känt en saknad och sorg,
att inte få ge ett barn kärlek och omsorg.
Detta lilla barn får ni nu älska som ert eget,
med er kärlek och omsorg, så kommer barnet att som vuxen ta steget.
Att i sin tur sprida kärlek till livet och människor runt omkring.

Nu i den lilla stugan i den trolska skogen, var glädjen stor, där bodde nu en liten familj, med mycket kärlek och tacksamhet och ljudet från ett par barnskor hördes nu alltid klappra.