en främling sa en gång till mig;
”det finns många sätt att berätta för en person att man älskar dem just utan att behöva säga orden”.
jag tänker på det varje gång jag ser solen gå upp.
jag tittar på molnens alla färger
och hur de smälter ihop så fint,
som alla dem blommorna jag gav dig,
plockat direkt från rötterna ur min kropp.
jag skriver dig brev i form av låtar
om en saknad från mitt liv.
jag letar efter de egenskaper som fanns hos dig i varje person som jag träffar,
ditt hår, ditt skratt eller ditt temperament.
jag tänker på hur allt hör ihop
och växer från en källa av obesvarad kärlek.
träden, jorden, stjärnorna och klipporna
och avståndet mellan oss.
jag lyssnar på regnet utanför mitt fönster
och jag hoppas du är varm, torr och bekväm.
att du myser under en hög med filtar och kuddar.
jag gråter i timmar
i hopp om att jag aldrig slutar känna mig kopplad till dig.