Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du glömmer bort tiden. Du glömmer mig. Och jag ska vara oberörd. Jag skäms.


Jag erkänner

Jag blir arg
Innerst inne
Långt där inne gömmer den sig. Den lilla vreden
Den vet att den inte får finnas
Men den finns ändå
Lika bra att erkänna på en gång

Så var det när jag var liten
Fult att bli arg
Fult att bli ledsen
Att bli besviken var förbjudet

Nu tränar jag mig i att känna
Jobbiga känslor finns dom?
Eller är det skuld och skam som gör dom tunga som bly

Enda vägen är att erkänna. Och då blir jag lätt i sinnet igen. Lätt som en fjäder.




Fri vers (Prosapoesi) av Mackan 1966 VIP
Läst 88 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-09-20 23:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mackan 1966 VIP