Under det stora amatträdet
där de levande barnen brukade leka
sina vilda lekar och klänga och klättra
i de ringlande
rötterna som täcker halva bergskullen

där finns det stora gapet

En stor svart mun med tänder av elfenben
och ett enormt svalg som sträcker sig
hela vägen ner till underjorden

Tungan är brun av jord och tjock som en
boaorm
den kröker sig och ringlar sig
och sträcker sig förgäves uppupp
som en huvudlös orm mot
stjärnhimlen

Vissa nätter när trädet är snällt och gapet är stängt
får de döda barnen leka fritt ute på fältet
sådana nätter får även de hängda
komma ner och leka

Ibland blir de påminda
och gråter då de drar sig tillminnes
den där varma decembermorgonen
då en snara lades om deras bräckliga små halsar
och de förvandlades till en girlang av dinglande små fötter
från klätterträdets grenar

då vaknar också mammorna

De tänder sina eldar och gräddar
osynliga majsbröd på spruckna lerfaten
de sjunger och skrattar och blåser
på glöden så det fräser och sprakar

Det har en lugnande effekt
även på de blodiga nakna flickorna
uppe på kullen

Vissa nätter
när alla är vakna och trädet är snällt
och gapet slutit sina jordsvarta läppar
Sitter de tysta och lyssnar

på de levandes buller och sorl

varje andetag

varje hjärtslag

skräcken som isar blodet

håret som reser sig på deras nackar

när små fingertoppar av ruttet grått
glider över huden

naglarna är smutsiga
och onaturligt långa
som tunna benvita
skruvar av ormhassel