Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Följetongen skrivs i samarbete med TrollTörnTrappan. För att få en bättre överblick över sällskapet i cylindern, läs hans avsnitt C här: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2252127


StudieCylindern (stafett: D)

 

Damn it, vilken soppa! Nu står vi här och trängs i dörröppningen, tolv personer med helt olika förväntningar på höstens studier. Arkitektkillen Adrian och Måleri-Zanna har jag som sagt bekantat mig med lite på vägen. Träslöjdaren Claes-Thomas har nyss högljutt presenterat sig. Att den unga kvinna som just stigit över tröskeln till lektionssalen heter Miranda och är inriktad på att studera astronomi råder det inget tvivel om, hon bär sitt namn i lysande vitt på den röda syrgastuben. Framför mig trängs en liten nervös herre och två skinntorra tanter vid den skärm där magistern aviserat att vi ska logga in. Den ena tanten virkar, den andra rabblar något som låter som latinska glosor. Vid min sida står min nyvunna kompis Vittorio. Bakom oss kan jag skönja ytterligare tre gestalter, men ljuset i tunneln är för svagt för att jag ska kunna urskilja deras ansikten. 

Det hela känns märkligt, nästan som en dröm. Medan magister Zetterström motar Miranda tillbaka ut i korridoren ställer jag mig sist i kön för att ha koll på läget. De tre skuggestalterna passerar mig och jag noterar att de alla är klädda som hemliga agenter i hatt och trenchcoat. 

Drömmar är viktiga för mig, men jag vill att de ska gå att förverkliga. Jag kramar min sten i fickan, den som jag hittade i sanden på Smygehuk 1991 i september, när jag var tre år. Mamma har fått för sig att det är därför jag är så fäst vid den, bara för att jag heter September. Själv vet jag bättre. Det var den sensommaren min dröm om att bli arkeolog föddes. Jag var då liksom nu helt övertygad om att stenskärvan härstammade från nån uråldrig kruka. 

Det handlar alltså om tolv studiecirklar i olika ämnen på en gång. Ska vi virka nån slags raket av latinska sånger eller hur har den där märklige magistern tänkt sig att få ihop det? Jag är beredd att hålla med trägubben om att det riskerar att bli pannkaka av alltihop. Soppa och pannkaka är ju i och för sig gott, men nu var det ju inte en kurs i matlagning jag anmälde mig till. 

Dubiöst läge. Möjligen har Vittorio en lösning på problemet.  Han verkar i alla fall vara en nörd på latinska versmått och en rolig människa. Vi hamnade bredvid varandra under vandringen hit när gången började smalna. Hade jag bara varit säker på vägen ut hade jag absolut vänt om tidigare, men nu gick det bara inte. Gången var trång och folk tryckte på bakifrån. Så jag började snacka lite med Vittorio i stället. Jag såg en bok av Vergilius sticka upp ur hans kostymficka och blev nyfiken.

- Du, jag ser att du läser latinsk lyrik. Jag har själv läst lite Dante emellanåt när jag varit deppig.

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana...

Drygt. Så känns det lite grann här i tunneln, eller vad tycker du?

Den kostymklädde fnös, och började med att förklara att Dante Alighieri inte skrev lyrik utan epik.

- Diabolo! Allt som rimmar är inte poesi! Divina Commedia är liksom Iliaden och Odysséen en episk berättelse. Dante skrev aldrig på latin, utan på det vulgära italienska folkspråket. Dessutom uppfann den odågan ett eget versmått som han kallade terziner. Som om Vergilius hexameter inte dög! Till råga på allt införde han den ärevördiga antike romerske poeten som ciceron i sitt eget epos, men avfärdade honom som hedning och portade honom från paradiset, bara för att han råkade vara född före Kristus!

Djävlar vilken svada! Vittorio höll på och malde i ungefär en kvart medan vi travade vidare genom de vindlande gångarna. Han hade uppenbarligen anmält sig till någon avancerad kurs i litteraturhistoria. Jag måste medge att hans snack var så underhållande att jag släppte tanken på att vända om.

Där står jag alltså nu, framför den mystiska ingången. Tillsammans med elva andra mer eller mindre vilsna människor väntar jag på magisterns nästa drag. Soppa eller pannkaka, det är frågan...




Prosa av Nanna X
Läst 135 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-09-25 18:13



Bookmark and Share


  KattenKin VIP
Spännande fortsättning på serien. Lättläst som din kalender häromåret. Du skriver fin prosa. Gillar humorn.
Intressant att få en liten lektion om Vergilius och Dante också, antar att Vittorio vet vad han pratar om. :)
2019-09-30

  Minkki VIP
inte kna det väl bli pannkaka när man får sig till livs klassiska citat?
2019-09-30

  Anya VIP
De där skuggestalterna känns spännande. Jaa vad ska det bli av denna originella studiecirkel? Roligt påhitt. Bra språk.
2019-09-29

  TrollTörnTrappan VIP
Relativt långa episoder blir det... men å så välskrivet och lättfattligt flöde!! i dina speglingar av denna sällsamt bisarra utbildning.

Skrattframkallande var vidare hur Miranda har satt sitt namn på syrgastuben, som om den vore hennes vanliga väska el dyl. Tryggt att hon återbördades till ledet för inloggning - annars hade kanske "skolan" fått slänga ut galaktiska summor på att flyga hem flickan ända från Uranus?!?

Dessutom tycks mig ett diskret drag av spionroman hålla på att blanda sig i leken...?

2019-09-25

  TrollTörnTrappan VIP
"Tolv studiecirklar i olika ämnen på en gång. Ska vi virka nån slags raket av latinska sånger eller..." - känns som den roligaste passagen såhär långt!

Intressant hur September stämmer in i de kritiska tankegångarna mot den potentiella pannkaks-kursen. Jag skulle nog också ha hyst impulser att vilja vända tillbaka?!?

Fascinerande hur den tillkomne Vittorio med sina hårda upplysningar är den som får stenskärvsamlaren på andra tankar...
2019-09-25
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X