I betraktelse reser sig templet, pyramiden i ett mörkt smaragd purpur dis



Anblicken gör mig nervös luften är tätare här och en stilla vind blåser upp mitt hår mot den annalkande storheten



Stigen är fylld av sten och igenvuxna muraler av utomjordiska drag



Från marken framträder ett dovt ljus i riktning mot mitt mål



En del av mig vill backa tillbaka och kräkas i ren förundelse och respekt för vad som kan vänta



Alla mina inre änglar står bakom mig

Och blåser infösande med svävande händer



Spänningsspikar och maskinfel bryter av kanten av den här verkligheten



Jag har inte ens märkt att jag står i portalen till din borg

 

Det svartnar i psykotisk eufori



När jag blåser ner i pyramidens mörka gångar och hemligheter