I säkert 20 årstid, så har jag blivit mer och mer trött och orkeslös. Värk i kroppen och sen också problem med ämnesomsättningen. Ett humör som pendlat från skratt till gråt ganska lätt.
Att kliva upp på morgonen kunde vara så jobbigt att man var gråtfärdig.
Det slet att ta sig upp, det slet att åka på jobbet och det slet att komma hem och orka något annat än att bara sätta sig och göra ingenting. Sen se allt som skulle behöva göras och inse att jag inte orkar, väldigt ångestladdat.

Sen har något otroligt hänt, pga av att man upptäckt cancer i min hjärna, därmed strålning som en utav mina behandlingar, så fick jag börja äta kortison för att motverka svullnad i hjärnan.
Självklart så ska man inte äta kortison under längre, tid då det inte ät bra för kroppen.
Men det som hände nu är att jag har blivit som en ny människa, min värk som jag alltid annars känner av någonstans i kroppen, den är borta och dessutom har jag fått en sådan energi och aptit på livet, som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva igen!
Jag är så effektiv, hjärnan är snabb och jag tar tag i saker utan att fundera, men det bästa av allt, jag tycker allt är roligt!
Är på ett strålande humör dessutom!
Min man har fått en ny positiv fru med ork och och mina vuxna barn en ny mamma, mina barnbarn en mormor om orkar lyssna och vara med dem.
Det är ju fantastiskt! Så jag säger då det, inget dåligt som inte har något gott med sig:)
Sen ska ju kortisonet trappas ner och då går nog också min energi ner till mer normalt läge och om jag har tur så kommer jag att ha kvar en viss energi nivå, om inte då har jag ett fint minne av hur det kan kännas att få vara så där härligt pigg:)