hellenismens måne mörkar ännu stolt
det första rikets sol, Philos kors kvarstår
Krestus hån en opersonlig krossrevolt
Hymenaeus kommer hem om två tusen år

min kvast är en evighets timma lång

allt är eld och Herakles tempel sjunker
atlanten väller in i medelhavets hål
Hitler tidsreser för att dö i sin bunker
Noak hos Gilgamesh för tusenårsskål

en ungmö, en morsa, en läderbatong

ensam kan du inte mer än att verka
tre ska du vara, för att kunna se
två för att göra, en till för att märka
en var för att tänka och nånting att be

en skata för döden, två för en sång

i drömmen måste alla broar falla
för det är visst vad broar alltid gör
i molnets öga hörs ett påbud kalla
han sa alltid ögat ropar magen kör

tre för en hagga, rikets undergång